Ibland är livet bara som det är.

När det gör ont, när saker och ting inte blivit så som du hade hoppats på, så blicka framåt och vänd dig inte om.

Fortsätt gå tills du hittar din rätta väg.  

Av Inge Gullinger.  

Kan plötsligt inte sova, har äntligen kommit hem.... 

Jag får fatta mig kort med lite poesi... 

" Jag har min borg och mitt lilla konungarike, men jag har ingen  Drottning att styra med, vi som båda ska dela goda och dåliga dagar, i vårt och tort, jag hoppas att du finns där ute någonstans ? " 

jag har dock en ända önskan, en önskan över att det ska vara du " 

Skrivet av Inge Gullinger. 

Likt en mörk dimma som sveper in över land och hav den sista anhalt blir din sista, utanför köpmanens dörr uppenbarar sig en lång och reslig gestalt, med en bräcklig stämma -"Ditt liv äro förseglat likt ett timglas som nyss blivit tomt, ner i din grav ska du vila, endast dinna drömmar hava du kvar, må herren vara dig nådig tills din yttersta dag" 

Hemmet äro min borg, min fristad där jag är trygg.

Saknaden är stor när jag är borta ifrån dig min kära lägenhet. 

En dag är jag hemma igen och ska vrida om mitt lås. Väl där inne så väntar katten som säkert undrat vart jag någonstans farit? 

Så där min lilla vän, nu så är jag hemma igen. 

Kattens runda men frågande ögon släpper efter ett tag - Ja, ja  ja min kära husse - Rör på dököttet nu slav och ge mig min burkmat!! 

Min borg i mitt lilla rike. (Mitt eller kattens) 

Det har gått en tid, men det känns inte längre som om det var igår... En dag är som en kort sekund, känslor spelar inte längre någon roll .... saker och ting är bara sommdet är! 

Tiden har slutat slå .... jag drömmer mig bort.

Du är och var min älskade vän, jag håller dig kär tills tiden slutat slå.

Jag sade att det var lugnt ... att jag förstod hur du kände, men smärtan i mitt bröst värker änn och saknaden är ännu där. Känns som om hjärtat ska gå itu, men tiden läker alla sår, men det tar lite tid.

Jag drömmer att jag vandrar längst vattnets höga vågor, en klar midsommar dröm som sköljer över mig den tar mig med,Jag flyter bort... långt ifrån allt, blot för stunden har jag lämnat allt.. 

Jag vaknar sakta upp ... ditt ansikte lyser framför  mig. Dina ögon tittar rakt in i mig, ...vågorna rör sig du försvinner igen.

Du finns inte kvar men vågorna talar till mig ...att vi än en gång ska möttas igen.

Du fanns där, du fanns där för mig. 

Ditt ansikte lyser upp framför mig.  

Kan jag dröma igen? 

Du finns inte kvar men vågorna talar om för mig  .... att vi en dag ska möttas igen.

Ditt ansikte fanns där men vågorna skingrar det igen.

Skrivet av Inge Gullinger.  

         Jag har valt ett lite mer dystrare tema. Det är lite av en utmaning. Jobbar på den ännu. 

                                   Ångest. 

Själen inom mig skriker men du vet inte varför,

allt känns overkligt för ett tag ...

ack du arma själ som färdats bortom tid och rum. 

Du som ångesten kallad trycker hårt på min öma punkt. 

Alla känslor strömmar och färdas till en och samma plats, fyller upp min inre bubbla tills den ej längre förmår, utan spricker  ...

Men jag förmår, FÖRMÅR att andas yterligare en dag  och en dag till .... 

// Inge. 

Jag vandrar och tar mig fram på ödets väg mina ben är trötta och tunga,

finner tröst över att det gamla snart är väck och att något nytt börjat att blomma,

jag kan inte finna dig på min ostadiga väg men när jag väl känner dig då vet jag att du finns nära, jag leds över till en annan väg ditt kylan blir mer till grönska, allt blir klarnare efter hand och snart har jag funnit dig i solen, dina ögon säger något uppenbart...

Inge G. 

                                                             I dina ögon.

Tvillinggudinnan Juli med sitt kastanjebruna hår, vävt i guld och glitter, nu är det inte längre någon vår, i detta vackra leende strålar klart vita stränder, hennes ögon är djupa, djupa efter dess bottenlösa ränder, i dina ögon vill jag drunkna, försvinna i från allt, i dig finner jag lycka, lyckan i allt.

//Inge G.