Idag har jag haft Wylie några Timmar sedan kl 3 och vi har varit i Lekparken sedan varit i skogen och slutligen Köpte vi glas och varit hemma.

Upptäckte en ny sak idag

hon  var ine helt själv på toa och hon stängde igen dörren efter att jag hade lagt fram toa ringen och en ny blöja och tyckte hon var så duktig som kunde vara ine helt själv utan att jag skulle behöva vara där! Hos Mamma Tess är det ju inga problem men att även kunna vara så självständig här hemma var något nytt.

"MEN" hon hade inte tagit på sig den nya blöjan så jag tyckte att hon minsann skulle ha den på sig

och det ett sju helsike liv   

hon blev riktigt arg vilket jag  väll förstod en 4 åring kan ju själv och då skall inte en förälder komma och säga annat!!

Wylie ville sedan ha på sig sina röda nya skor utan sina röda byxor och då blev hon mera tjurig och arg ,men jag lugnade ner henne och vi la oss i hennes säng och sjöng         "troll mor" bla... och hon  gick verkligen sakta ner i varv samt höll på att nicka till ett par gånger.

Men när hon väll var färdig klädd och skulle ut kom  Jonas och Matilda då ville hon inte åka hem utan stanna hos mig och blev jätte ledsen , det kändes som en kniv genom mitt hjärta att behöva göra det men det är ju för hennes eget bästa och för mitt.  Detta var jag faktiskt inte riktigt bered på

givetvis var det jobbigt , Jag tror att hennes reaktion hade att göra med att det innan hade varit "irritation" både från hennes och min sida med hennes Blöja ,Byxor och skor samt att det hade varit mycket under dagen och att hon givetvis hade saknat mig. 

Självklart får man räkna med att hon kommer att sakna mig annars hade det varit konstigt om hon inte skulle göra det ,men

som förälder får man ju se det positiva och vad som är bäst för henne ,Jag ångrar fortfarande inte att jag tog detta beslut över att skaffa en stöd familj eftersom jag inte orkade längre på egen hand , det hade varit skilnad om vi varit "TVÅ" från första början men pga vissa saker så blev det aldrig så , sedan min Cancer operation som get mig permanenta små skador som påverkar mitt Arbetsminne och stresstålighet gjorde det mer svårare att bemötta henne när hon blev äldre.

Jag fixade att ta hand om henne själv innan och hade ett mycket gott stöd av "Familjestöd" så det kändes naturligt att ta deta steg som jag nu tagit ,fast det var givetvis många orosmoln som cirkulerade kring mitt huvud  men som lätade då jag bearbetade min situation och fik det som jag kallar           "ett nytt ansvarsfullt föräldrar tänkande"

där man inte gör som föräldrar vanligt viss brukar göra

"Låta sina privata känslor vara i vägen"

I den situation Jag och min dotter befinner oss i är just våran Relation till varandra livs viktig ,att vi ses minst en gång i Veckan (fast varannan vecka spenderar vi helgen tillsammans) är jätte viktigt för att våran relation skall kunna vårdas ,att hon kan minnas och känna en relation till mig är ju "faktiskt" hennes rättighet. 

Jag går på en kurs som heter "bättre föräldraskap"som ger mig otroligt mycket och handlar just om omsorg och bemötanden och ens livsfrågor kring ens barn och barnets utveckling och god fostran samt mycket mycket mera än så...

Jag vet inte hur jag skulle klara det om jag inte hade haft dom som stöd i hur jag skulle kunnat utveckla mig själv och i min föräldrar roll eftersom detta är en situation där jag behöver utveckla och anpassa för att vara den förebild för mitt barn trots att våran familj situation ser annorlunda ut. Jag vill ha henne där hon är och räknar med det eftersom hon inte kan få det bättre ,och då krävs det att jag finns till på ett annat sätt till 200% men att inte vara frånvarande där känner jag att jag behöver bygg stenar för att uppnå det.

Familjehemmet är en fantastisk tillgång för min dotter då hon behöver dom delar jag inte kan ge henne och Plast mamman Tesse  är helt fantastisk i sin omsorg med Wylie och de är resten av Familjen med  Framför allt känner jag att Wylie behöver den ansvars fulla och Omsorgsfulla Modersgestalt som hon behöver ,eftersom det är min tro på att Mödraskapet är det absolut viktigaste för varje barns utveckling.

Givet vis känner jag för min dotter och säkert mera än vad någon annan förälder någonsin kan göra ,att vara ifrån henne väcker givetvis många känslor som jag lärt mig att hantera och se våran situation som hennes fördel

för att hon skall få dom absolut bästa förutsättningar i livet utan mina känslor i vägen  det ser jag som den sanna "föräldrar tänkandet" 

Visa viktiga livs tankar kommer ju givetvis i mitt huvud  "vad händer om jag träffar en ny kvinna och vad skulle det innebära ??

Vill jag leva ensam resten av livet ??

och om hon vill ha barn och inte jag ??

visserligen finns det "ingen" som påstår att jag  inte skulle klara en ny familj då vi skulle denna gången vara två  från början ??  "

Jag vill heller inte ha några flera och jag känner det inte speciellt ansvars fullt just nu under mitt liv.

Speciellt efter den erfarenhet som jag samlat på mig under dom här åren så kan man inte ta  något för givet och rusa in i något utan sunt förnuft.

Hopas jag lärt er något ??

//Kramar.