Tankar om otrohet??

När man beslutar sig för att påbörja en AFFÄR med en älskare/älskarinna kan det verka som ett spännande äventyr från någon romantisk snyft rulle där känslorna åker bergochdalbana och hela tillvaron blir mer färgstarkare än innan. 

En god vän sade till mig en gång att när man är otrogen så är det ett bevis för att den riktiga relationen inte fungerar.

Vad är rätt och fel?  Rent moraliskt rätt och riktigt är ju självklart att avsluta en relation innan man påbörjar nästa.

När jag var 21 år gammal så träffade jag en kvinna som var något år yngre än jag själv och vi inledde ett kärleksförhållande med varandra trots att hon redan hade ett fast förhållande som hon beskrev inte fungerade. I min dumhet såg jag detta som ett spännande äventyr och att jag var den utvalde som var det bättre valet, efter en tid gjorde hon slut med sin riktige pojkvän efter att sanningen (som den för eller senare alltid gör) kommit fram och jag fick se besvikelsen och det så kallade förräderiet i hans ögon. Något jag aldrig kommer att glömma ! 

Var går gränsen för vad som är rätt och fel ?? kanske är mångas funderingar?  men dom flesta håller nog med att svaret är att avbryta innan det ens har börjat. 

Efter den erfarenheten jag fått erfara så vill jag själv aldrig bli den som blir bedragen av någon jag älskar och tycker om. Kanske jag förtjänar att få gå igenom detsamma som den killen vars kvinna jag tog ifrån ??

Det viktiga är att kunna lägga det bakom sig och gå vidare men ALDRIG glömma den lärdom man fått.

Det är tyvärr en del av livet att förhållanden för eller senare spricker men då är det ändå bäst att avsluta dom på ett snyggt och städat  sätt som det bara går innan man påbörjar nästa.  Man kan aldrig undvika att den andra parten blir sårad och att dra ut på det förvärrar bara det hela ännu mera. 

Hellre snyggt och städat än en massa infekterade lik i garderoben.

//Inge Gullinger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...