När minnen bleknar och tiden stelnar och allt har en mer relativ verklighet. Du och jag vet inget om vad vi vet??

Om du bryr dig om mig när jag stoppar om dig, lyssnar du då på mina problem?? Kan du vetta om att jag letar efter problem?? 

Längtar efter att få komma hem till vad det nu är ? Jag vet inte längre vart du är ?

Jag vill aldrig såra dig men ändå, jag minns inte längre vem du är ?

Kan livet vara såhär ??

Vart finner du tröst när livet allt mer blir en svårare törst ? Jag vet inte längre om jag törs ?

Om du håller om mig när jag stoppat om dig kan vi då ta och segla iväg ?
Jag vet inte längre vart vi är ?

Med solen som tröst kan vi då ta och segla mot öst ? Ska vi vända om ?

Jag vill aldrig såra dig för nu minns jag vem jag är !

//Inge Gullinger.

Vi går ut efter midnatt och går fram mot en risig klubb och väntar sedan en mer risigare skrubb. Dansgolvet är nästan fullt och musiken den är allt annat än lugn. Vi har en fantasi som inte vill gå förbi men när nästa låt går av så börjar natten på riktigt att sätta fart.

//Inge Gullinger.