Kan verkligen en annan människa vara så genomrutten att all medmänsklighet är något främmande begrepp?

Det finns människor som har en sådan människosyn att man bara önskar att dom trycktes tillbaka i livmodern och förblev ofödda. 

Tänker på Rowan Atkinsons geniala karaktär som Lord Edmund Blackadder, om inte någon så kan man säga att denne var en  sann "människokännare"  rå, feg, elak, snål, egenkär, klipsk.... ja listan kan göras lång.

Det finns många Blackadders där ute i varje gatuhörn, i varje arbetsplats, kassakön till systembolaget eller i bastuklubben osv....

Vad en sådan människa tänker, känner, resonerar kring sig själv och andra i sin omgivning, skulle jag gärna vilja förstå ?

Har dom själva haft en trasig barndom eller har dom vuxit upp med guldskeden i mun ??

Man kan inget annat säga att det är synd om dessa arma människor som inte fått lära sig om medmänsklighet.

Skrivet av Inge Gullinger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...