Ikväll tittade jag på gamla bilder. Det väckte många goda minnen. Det slog mig plötsligt att vänskapen faktiskt är väldigt skör.

Det räcker med ett ord eller en handling så är allt borta.

Familjen är väll dom man alltid kan räkna med och som alltid kommer att finnas där. Kanske naivt att skriva så? Familjer kan ju se olika ut. Men en sak tror jag på och det är att familjen alltid är förlåtande. Dom banden är långt mer tjockare än vad man tror.

"Ett gräll kan spoliera men familjen kommer alltid att leva"
(får nog jobba lite på rimmet)

Skrivet av Inge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...