Det var länge sedan jag var här inne och skrev, mycket har hänt sedan sist. Jag slutade på IP och flyttade ifrån Jämjö. Träffade min älskade  sambo sommaren 2017 och vi har imorgon bott ett halvår tillsammans i Lyckeby. 

Har hänt en hel del kan jag säga. ❤️

Har tänkt börja skriva igen och då framförallt fylla på min kategori med nya dikter.

Kanske skriva om lite allmäna saker också? 

En tanke slog mig igår. 

Varje Facebook och blogginlägg som vi väljer att lägga up på nätet kommer säkert att vara av stort intresse för våra efterlevande släktingar. 

Föreställ dig att ditt barnbarns barn som år 2117 den 23 Januari, sitter vid sin surfplatta (eller vad det kan vara för mackapär???) och vill vetta mera om sina rötter. Vem var min gammal morfar/mormor??? 

Idag får vi vända oss till gammla kyrkoböker om vi vill släktforska. 

Information om våra förfäders tankar, åsikter, funderingar finns inte documenterade.

(Mycket begränsad information) 

Vi i våran tid skriver nästan dagligen på Facebook och andra sociala medier.

Vi kommer att lämna efter oss en enorm informationskälla. 

Den informationen kommer med stor sannolikhet våra ätlingar att släktforska i. 

Intreset att släktforska är ganska stort idag och kommer säkert att bli mera större i framtiden. 

Tack vare den gigantiska informationsflöde vi kommer att lämna efter oss. 

Vi får nog alla tänka lite extra på vad vi väljer att lägga upp på nättet. Vi kommer nog att bli ihågkomna på ett helt annat sätt än vad våra förfäder hittills gjort. Dom har ju inte kunnat lämnat några  avtryck efter sig. Ätlingar slutar också att prata om sina mor och farfäder efter tre eller fyra generationer och intressanta släkt historier försvinner också med dom. 

Men vi har tack vare Facebook och andra sociala medier set till att just våran historia kommer att leva vidare. Det viktiga är bara, hur vill vi bli ihågkomna??? 

Vad våra framtida ätlingar kommer att tänka och tycka om oss, det får vi nog låta vara osagt? 

Jag vandrar och tar mig fram på ödets väg mina ben är trötta och tunga,

finner tröst över att det gamla snart är väck och att något nytt börjat att blomma,

jag kan inte finna dig på min ostadiga väg men när jag väl känner dig då vet jag att du finns nära, jag leds över till en annan väg ditt kylan blir mer till grönska, allt blir klarnare efter hand och snart har jag funnit dig i solen, dina ögon säger något uppenbart...

Inge G. 

För en tid sedan slogs jag av en tanke om barn och deras uppfattning om världen runt om kring. När min dotter var liten så lekte vi att det rörde sig troll och jättar i skogen(mest troll) och zebror i träden. 

Det bästa med skogen är ju att allt är möjligt och fantasin har ju inga gränser. Nu är hon ju en stor tjej och har förståt att pappas så kallade  "troll" inte finns mer än i pappas eget huvud... 

Barn har ju väldigt lätt att tro på vad föräldrarna berättar och kan tro på vad som helst. Tandfeen och jultomten, påskharen, häxor och givetvis Troll. Allt deta är ju en sorts "tradition" som barn ska tro på i alla fall så länge dom är barn. Kommer barnen inte på det själva om Tandfeen så får ju mamma eller pappa ha ett alvlvarligt samtal med sin 17 årige son/dotter 😉

Att föräldrar bestämmer över vilken religiös trosuppfattning barnen ska ha, tycker jag synd. Barnen borde iallafall få ta ställning till det när dom blir bortåt 12-13-14 då dom börjar intressera sig för andlighet och kanske själva välja vilken väg dom ska ta.

Men så fungerar det ju inte. 

Anledningen att jag tycker det är synd är, att ett barn kan ju inte analysera den information eller ta ställning.

Skillnaden är ju att Tandfeen är en liten del under barndomen en religion är en trosuppfattning som består hella livet. Ett barn kan ju inte bilda sig en egen uppfattning.

När barnet sen redan är vuxen så är det kanske redan försent att göra det. 

Skrivet av Inge G. 

Var ett tag sedan (igen) som jag var här inne och skvätte färg. Börjar bli lite dålig på det här. Det får vi försöka ändra på.

Sommaren verkar vara på sitt sista andetag medans hösten börjar bli allt mer påmind.

Mycket har hänt och mycket kommer att ske.

Längtar till Halloween!!! Några vet nog vad jag syftar på ;-)

Gymmet börjar nog ge resultat, roligare har nog ingen mer än jag =) 

Börjar redan tänka på Jul och nyår. Julbordet och allt det trevliga som just bjuds på  julafton.

Börjar också fundera över, om det kommer att bli mycket snö!!! Jag vet att många av er blir överlyckliga, en viss person kommer förväntas att sitta i en traktor och ploga om snöfallet kommer!!!! KALT OCH JÄVLIGT!!!!   

Minns föra gången som också var min första, då jag rykte ut, var kanske två år sedan ?? Var väl Okej, med stjärnklar natthimmel och en påse Ahlgrens bilar  ...ehmm där erkände jag nog att det syndades lite bakom den roterande vindrutetorkaren !!    

Något som är vackert att titta på, det är natthimmelen från jobbet. Många sena vinterkvällar när dom sista spelarna gått hem från sina träningspass, så har det hänt att man stannat upp och begrundat himlavalvet innan man rört sig vidare hemåt...

Ännu råder sensommaren men vi anar lite höstliv mellan kronbladen.

Skrivet av Inge G.

Kände för att skriva av mig lite här på bloggen. 

förkylningsviruset håller i sig men jag känner att det blir bättre. Själva hostan får jag nog dras med  en eller två veckor till innan det släpper. 

Nackdelen med att vara ordentligt genom förkyld, är att det går ut över sömnen. 

 Resultatet av deta är att man lät vänder på dygnet.  Jag vet att jag borde lägga ifrån mig surfplattan OCH försöka sova i min  säng OCH inte i soffan!! 

Var innan ute på en kvällspromenad till Ica och handlade lite varor som nyponsoppa och yoghurt. När jag sedan var på väg hem genom ett villaområde så mötte jag en vitgrå färgad katt i mörkret. Denna katt förföljde mig nästan hela vägen hem. (spelade ingen roll hur mycket jag än fräste och viftade med armarna) Jag undrade även över hur jag skulle bära mig åt vid porten för att undvika få med mig denna uppenbara snyltgäst! 

Men denna hårboll stannade plötsligt och satte sig bakom ett träd som om den vilje gömma sig för någon/något samtidigt som den hastigt begav sig iväg.

Jag tänkte - vad skönt och sen såg jag samma sak som min förföljande katt uppenbart hade set.

En stor katt kanske 25-30 meter framför mitt hus. Jag funderade först allvarligt om det var en katt.

Det första som slog mig var om det kunde vara en räv ? När den lämnade belysningen från lykstolpen och in i den mörka skogen så tänkte jag plötsligt lodjur? Sedan funderade jag om jag skulle fortsätta gå uppåt. Nä!! Skärp dig nu!! Självklart var det en kattjävel! Jag gick iallafall hastigt till porten och prasslade med mina nycklarna. Inte ett dugg livrädd. 

Känns iallafall som det mesta med sommaren är över. Förmodligen bara för att min semester är slut. 

Skärgårdsfestivalen har varit i dag vilket jag annars inte är så intresserad av och skulle jag så hade jag inte haft någon ork till det... 

Nu ska jag inte vara den tråkiga farbron utan önskar er alla godnatt

och hoppas på en frisk och vettig vecka. 

Skrivet av Inge G. 

Hänt sedan sist? 

Semestern har varit bra med allt vad det innebär. Har varit gympass och joggingturer för min del. En sorts hälsosemester kan man väl säga.  

Körkortet går väl framåt, fast teorin är inte och leka med. Min älskade dotter fyllde 8 år nu i sommar och det märks att hon är stora tjejen nu. Stoltare pappa finns bara inte. Mycket kan inte sättas i ord ❤️ 

Den sista semesterveckan var mindre lyckad. Blev sjuk (förkyld) och jag hade planerat att göra en massa saker, då man kände lite press inför att det snart var slut. Veckorna går som sagt för fort. Så hur gnälligt det än låter så KÄNNER JAG ATT JAG BLIVIT BERÖVAD MIN SISTA SEMESTERVECKA !!! Ja ni förstår.

Det ska samtidigt bli skönt att börja jobba igen. Är inte längre sjukskriven så det ska bli intressant att se om jag klarar 100% 

Börjar längta lite till Halloween, det betyder ju party. 🍻 

För att inte nämna julafton! Yngsjö och den späda grisen, den uppblåstbara kalkonen, köttbullarna, prinskorvarna och inte bara tala om Jansonsfrestelse 😛

skrivet av Inge G. 

                                                             I dina ögon.

Tvillinggudinnan Juli med sitt kastanjebruna hår, vävt i guld och glitter, nu är det inte längre någon vår, i detta vackra leende strålar klart vita stränder, hennes ögon är djupa, djupa efter dess bottenlösa ränder, i dina ögon vill jag drunkna, försvinna i från allt, i dig finner jag lycka, lyckan i allt.

//Inge G.