Godnatt till dig därute som väntar på John Blund, dina ögon må vara trötta och dina gäspningar må vara långa och oregelbundna, när John Blund väl uppenbarar sig inför din person så sluter du ögonen och försvinner in i en fin klardröm, där står du stilla mitt på en grönskande äng och ser ut över ett öppet landskap, där kossor dansar en vild kodans runt en liten julgran, vist fan tänker du det är ju vinter, isigt och rått i den riktiga världen, må du stanna kvar i dina drömmars land ett litet tag till,  😉

Vem är du i höstmörkret som skyndar på din kvast, motorvägen är svår och lång, du älskar farten och adrelaninkicken, din svarta katt vrålar av skräck när den desperat försöker hålla sig fast på din kvast, fartsynderskan slutar sin färd vid vägkanten i baken på en polisbil, katten pryder polismannens huvud med klorna håller den sig fast och fartsynderskan på sin plats i baksätet med kvasten inkörd i avgasröret så är det bara att konstatera att häxan surtant nog gjort sin allra sista avfärd för denna gång. 

Föreställ dig ett stort och brett hav, där invånarna består utav dina bortträngda känslor, ångestlagade tankar som är nedsänkt i ditt inre, din färd för dig på okända djup och grunda farleder, där finner du det som du helst vill slippa ta itu med, det som gör ont, det som du allra helst vill glöma, 

men efter varje "fångst" som du fiskar upp, kan man sedan rensa och slänga i slaskhinken, gå sedan i land och kän dig lite starkare, återvänd sedan till ditt inre för att fiska upp nästa fångst och känd dig lite friare. 

Innan mörkret faller utanför mitt fönster, så står du där lika vacker som solen, ditt utsläppta hår skiner som solens strålar och dinna ögon är blåa och sköna, som i djupet av en brun, din mun är len och hakan nätt, varje ord du säger fångar mitt intresse, ditt sätt att uppfatta världen, är ett sätt som jag vill se och uppfatta den, när solen sänker sig och mörkret blir mer påtagligt, så skymtas du allt mindre, men din närvaro märks dock, inget mörker kan någonsin dölja din person, när vi slutligen omfamnas vid vägens kant, förvandlas vi efter tiden till en och samma Björk, 

när björkens praktfulla krona vagas efter vinden, sveper blåsten genom varje gren, varje björklöv, genom vinden viskas en och samma historia.

//Inge.