I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld. 

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!

Vintern fryser allt runt omkring oss,  från vatten till självaste gräsroten, varje löv darrar av köld,

vintern fryser tiden i våra liv och ger oss en stilla tid, hustomten ser och hör vår böner och drömmar, han tvekar inte att ta till utpressning om han inte får sin skål med gröt och en stärkande nubbe 

utanför din dörr, men akta den som trotsar gubbfan, han förgiftar din ko eller bästa värphön, bor du dock i staun blir saker och ting lite komplicerat, dit har utvecklingen inte nåt "gubbfan" på sin höjd att han pissar i brevinkastet om du inte ställer ut hans gröt och stärkande nubbe, för gubbfan är heller inte ensam, i den gemensamma trappuppgång, varje lägenhet har sin griniga hustomte, som inte aldrig drar jämt med dom andra, bråk och ståhej bryter ut när dom gör "taberas" på varandras gröt eller ännu värre, snor den nästas nubbe, ingen lugn stund för varken hyresnämnd eller för "Antitomtmex" 

//Inge. 

Du och jag en vanlig vinterdag, plogar för vårt dagliga bröd, skyffeltag efter skyffeltag så tar vi oss fram, snögubbar och änglar påminner oss om vår barndoms dagar, ska vi gå emot våra vuxna "jag" och släppa fram vårt inre barn för ett tag, låt oss hedra våra drömmar, låt oss leka i snön och måla upp det som en gång varit.