En solros rund och klar med sin höga prakt, svajandes för den kalla vinden, fåglarna landar gärna på den för att komma åt vad solrosen kan ge, Katten läger sig gärna under den,... han lägger sitt hopp på att en fågel snart ska tappa ett frö eller två, han gör sig redo under solrosens höga majestät, 

klorna är utdragna, dess fjäderdräkar så klara, en inbjudande delikatess i hans dräglande käftar,

några frön faller säkert mott marken, hans ögon blir plötsligt stora, klorna dras ut samtidigt som han gör sig så litten som möjligt, han känner hungern, instinkterna som är djupt programmerade efter tusentals år i varenda nerv i kroppen, inget kan stoppa honom, han är den ultimata mördarmaskinen, skräcken av allt småvilt,  plötsligt ser han sitt första ovetande offer svävande neråt efter sina eftertraktade frön, han gör sig beredd att kasta sig uppåt i hopp om att fånga den lilla fjäderbollen halvvägs, men jakten får ett abrupt slut! plötsligt skjuts ytterdörren upp!! ut kommer kattens husse i Färd med att gå någonstans, 

katten sjunker ihop, i en tyst men ändå djup besvikelse, hans delikatesser flaxar bort med vinden, 

vad katten nu vill berätta till sin husse under solrosornas prakt vill nog ingen veta? 

//Inge G.