Fångad av ett gyllene garn.

När du log mot mig så lyste jag. När du såg på mig försvann jag djupt in i dina ögon.

Vid vare steg du tog stannade jag upp. Jag var inte längre mig själv utan jag var som fångad av ett gyllene garn, som fått mig att dansa på rosskimrande moln.....

// Inge Gullinger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...