När minnen bleknar och tiden stelnar och allt har en mer relativ verklighet. Du och jag vet inget om vad vi vet??

Om du bryr dig om mig när jag stoppar om dig, lyssnar du då på mina problem?? Kan du vetta om att jag letar efter problem?? 

Längtar efter att få komma hem till vad det nu är ? Jag vet inte längre vart du är ?

Jag vill aldrig såra dig men ändå, jag minns inte längre vem du är ?

Kan livet vara såhär ??

Vart finner du tröst när livet allt mer blir en svårare törst ? Jag vet inte längre om jag törs ?

Om du håller om mig när jag stoppat om dig kan vi då ta och segla iväg ?
Jag vet inte längre vart vi är ?

Med solen som tröst kan vi då ta och segla mot öst ? Ska vi vända om ?

Jag vill aldrig såra dig för nu minns jag vem jag är !

//Inge Gullinger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...